det finns tillfällen där jag är glad, lycklig men de dagarna skriver jag oftast inte om..
Jag använder bloggen för att skriva ut det jag sitter och håller inom mig och det är mitt sätt att komma en bit på vägen för att orka tackla allt så jag har inte bara dåliga dagar utan det finns även lycka i mitt liv även fast det kanske inte märks alla gånger.

Jag tänker mycket och tiden bara försvinner.. dagarna går med ett nafs och hela livet bara rullar på utan att det märks.
vi har gått in i februari månad, en vecka exakt idag och det känns inte alls.. om 11 dagar är det min födelsedag och jag kan säga att januari och februari månad har nog aldrig gått så fort som just detta år..
snart mars, april, maj.. vill att tiden ska gå fort samtidigt som inte för jag vill hinna njuta, njuta av den här tiden som är "första" gången för mig, och den tiden kommer aldrig tillbaka hur mycket jag än vill det.
Men det är svårt, varje dag är en kamp mot sorgen och det har det varit sedan slutet av juli förra året.
någon gång är det dags att gå vidare och den dagen kommer snart, så snart jag bara tar tag i det och försöker att förstå varför allt blir som det blir.

Lyssnar Evelina och lutar mig tillbaka